söndag 12 juni 2016

Sommardagar går dubbelt så fort...

...som andra dagar känns det som :-)

Ja så är det ju, och vår avresa till Thessaloniki och bröllopet vi är bjudna till närmar sig med stormsteg :-) 
det ska bli så fantastiskt skoj och jag längtar galet mycket :-)<3

Och att vi dessutom har världens finaste hundvakter åt Bob gör ju bara saken ändå bättre. Jag känner att jag helt kan slappna av och vara trygg med att han också kommer att få en supermysig vecka. Vi var och hälsade på dem ikväll och han verkligen stortrivs där och älskar både I och L-Å <3

Huset behöver vi inte heller tänka på eftersom sonen flyttat hem över sommaren så allt är under kontroll :-)

Jag ser fram emot värmen, slappa dagar, det stora äventyret som bröllopet blir och mycket annat :-)

Såklart ska jag leta vackra stenar och prylar, jag älskar ju att handla små souvenirer :-)


De dagar som är kvar innan vi åker ska jag vara flitig med hantverket och ladda upp ett riktigt trevligt lager med grejer inför den stundande hantverksrundan i augusti.


Det här är en ny ängel jag gjort ikväll, jag fick den fina betongblomman till fot av Bobs gulliga semestermatte och blev så inspirerad att jag vart tvungen att böja lite direkt :-)
Helt nöjd blev jag och nu ska den bara pimpas lite med kristaller och kanske några pärlor.

Jag kan inte låta bli att bara stanna till med jämna mellanrum och reflektera över hur bra jag har det, och hur många fina vänner och familj och andra människor jag har omkring mig och hur alldeles lugnt och dramafritt livet är :-)
Det har inte alltid varit självklart så nu är jag så tacksam och glad för varje dag.

Kom ihåg att ta en stund varje dag och reflektera över dagens guldkant. Det gör jag :-) Det spelar nästan ingen roll hur dagarna ser ut, det går så gott som alltid att hitta en liten guldkant på varje dag :-) Den kan vara liten men den finns där :-)





fredag 22 april 2016

Här händer det grejer

Ja på förmiddagen när jag och Bob vaknade till så hasade jag ut i köket och kikade ut genom rutan så har jag världens bästa trädfällarteam i trädgården och typ alla träd ligger redan så fint ner.

Jag och Bob måste ju ha sovit som stockar (haha ordvitsen) för vi hade inte hört ett endaste dugg vi :-)








 Såklart visste jag ju att träden skulle ner men jag hade ingen aning om att jag skulle få hit två härliga supehjältar som skulle fixa det på direkten :-)
Och en riktig bonus är ju verkligen att dessa två godingar är riktiga favoriter <3
Det känns så tryggt att trädgården blir omhändertagen av två killar som verkligen har full koll och vet vad som behövs göras.
Lycka helt enkelt.


Lite rörigt just nu men ni förstår ju hur härligt och öppet det kommer att bli.
Och nu slipper jag oroa mig när det blåser att vi ska få in ett träd i huset.
För i dåligt skick var dem, våra björkar.



Hela vackra berget kommer att synas på ett helt nytt sätt.
Dessutom kommer vi att slippa alla massor med löv att kratta.

Och MASSOR av värme kommer vi att få av det här.


Det var ju liksom inga småträd vi hade här.
Jag blev ju djupt imponerad när jag såg med vilken precision de fällde dessa kolosser mellan lekstuga, rutchbana, lyktstolpe, gungmotorcykel och garage utan att få med allt på köpet.
Det är yrkesskicklighet det minsann.
Sånt gör intryck på mig.

Bob blev lite fundersam såklart, men när han såg att han fått en alldeles egen stubbe att sitta och hålla utkik på så blev han mer än nöjd :-) <3


söndag 17 april 2016

Att nå sin dröm

Ända sen jag var liten har jag älskat att rita. Det har varit en tröst och ett sällskap, en lycka och ett sätt att bygga nya världar. Jag har så länge jag kan minnas alltid haft ett block och en penna med mig vart jag än är för att kunna rita när jag fått en stund över. 
För mig är det kreativa lika viktigt som syre.

Jag älskar ju att hantverka med allehanda material och trådslöjden ligger mig varmt om hjärtat men att rita har alltid varit det som legat mig närmast.


Jag har en dröm att skriva och rita en barnbok. Ideerna bara bubblar men har inte riktigt landat än. Det hänger ju en hel del på självförtroende såklart.

Mitt drömjobb skulle ju vara illustratör men återigen...självförtroendet finns liksom inte där att tro på att det skulle ha funkat.

Men idag när jag gjort klart ännu en namntavla som ska skickas så inser jag ju att jag faktiskt har nått min dröm på sätt och vis. Att få rita på beställning, att det finns dem som gillar mina bilder och mitt sätt att uttrycka med färg och form, att jag faktiskt gör någon glad med det jag ritar. Att många köper mina bilder till att ge som present. Det gör mig så glad och varm och lycklig.
Självförtroendet växer.

Drömmar kan uppnås. Så är det 



lördag 27 februari 2016

Solrus och fågelsång

Nu kan jag verkligen inte få nog av solen! Alla delar så vackra solbilder och jag blir glad av varendaste en.

Jag har inte borstat håret och har inte ens kommit ur pyjamasen än fast klockan snart är ett. Så himla mysigt att bara vara.

Mannen i mitt liv är så flitig och river avlopp sedan tidig morgon. Det är så spännande att se förändringen steg för steg i renoveringen. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att jag tycker att han är grymt sexig när han jobbar  ;-) Jag är dock inte lika säker på att jan tycker detsamma om mig som lodar omkring i myspyskläder och morgonruffs :-p

Nyss inkomna från promenaden ska jag nu sätta fart på kaffebryggaren och kreativiteten.

Hoppas att ni har möjligheten att njuta av solen och fågelsången idag <3 pusspåer <3 <3 <3

måndag 22 februari 2016

Avsked, minnen och varmt hjärta

Att säga hejdå till någon som alltid funnits och som man tyckte alltid skulle finnas kvar är så oändligt sorgligt. Idag var det dagen att säga hejdå till min fina, barska, vackra, varma och trygga mommo som har varit den person som varit trygg och som varit en stor förebild för mig. 

Det blev en så fin stund med så vackra ord från pästen. Hon läste en jättefin dikt som var alldeles perfekt och vi sjöng en psalm som prästen skrivit själv till sin pappa. Jag vet att mommo var alldeles nöjd över det. Nu vet jag att hon går i solig sensommarskog med Mofi och deras hundar och plockar svamp, gnabbas lite och skojar med varandra.

Att man sedan träffas efter och fikar, pratar minnen och träffar släkten ger ytterligare en varm känsla i hjärtat. Att få skratta tillsammans med min goa kusin gjorde så att många minnen bubblar upp från juldagsträffar och sommarmöten.

Min morbror och moster som också är så otroligt viktiga för mig gjorde den här stunden till ett fint och varmt minne. Jag är så glad att ha kommit dem närmre och det ska jag varmt värna om. Nu kan jag somna med en god känsla och jag ska drömma om min Mommo och allt det vi har gjort tillsammans. Om alla våra samtal  som faktiskt är en stor del av det som gjort mig till just mig.


fredag 5 februari 2016

<3

Det känns som att tiden borde stanna till när en själ säger adjö. Det känns så sorgligt att allt bara fortsätter i vanlig takt.

Jag önskar att jag hade fått hålla din hand på vägen och att vi hade kunnat säga: Vi ses igen, ha det så bra tills dess, innan det var dags att skiljas åt.

Det finns så mycket man ångrar och så mycket man "borde".

Jag hoppas att du vet och att du hörde allt jag sa. Jag hoppas att du blev glad av sångerna jag sjöng.

Tack fina mormor för allt vi gjort tillsammans alla skratt och alla koppar kaffe, och tack för alla sångerna vi sjöng. Kommer du ihåg det där vi lovade varann? Det gör jag <3 <3 <3

Inatt när jag somnar håller jag i nallen som jag fick för längesen. Den får fånga tårarna.

Jag hoppas att du har det riktigt fint nu.
Jag sänder dig en stor varm kram.
Jag älskar dig det vet du.

Du å jag Mommo <3 <3 <3

tisdag 12 januari 2016

Vardagsguld

När jag klev upp för en stund sedan efter vad som kändes som en väl lång sovmorgon och kikade ut genom fönstret tänkte jag lite grinigt att det var för mulet och för tråkigt ute.
Ganska tråkig och putt helt enkelt som man ju blir ibland.


 
Jag drack mitt kaffe och började klicka runt på nätet och som tur var kikade jag in hos bästa Livskrafter Emma
Hon skriver helt enkelt om livets förträfflighet, om vardagens mirakel. om att vara lycklig i det som är.

Då blev det plötsligt så lätt att se guldkanten igen, att hitta tillbaka till det ställe som jag oftast befinner mig på. I vardagens härliga möjlighet att faktiskt bara kunna finnas till och uppleva små och stora saker.

Hur glad jag är att jag bloggar och att jag har hittat så fina inspirationer till livet här ute i cyberrymden.

Min guldkant idag blev helt klart Emma :-D
Jag kan varmt rekommendera er att kika in hos henne genom att klicka på länken här uppe om ni vill njuta av vackra bilder, varma klokheter, vardagliga motsträvigheter  och massor av glädje.

Nu ska jag strax ut på hundpromenad och göra en och annan snöängel :-) 

Ha en riktigt härlig dag mina vänner och kom ihåg att hitta dagens guldkant :-)